Världens starkaste man.

Curt har genomgått en rad operationer och vill få tillbaka en funktionell kropp. Nu hittar man honom ofta gungandes i de olympiska ringarna på gymmet. Ibland tränar han tillsammans med sin dotter och barnbarn. Tre generationer av sanna hälsokrigare.

Dagarna innan han tog ett sista farväl av sin älskade hustru tränade han ändå som vanligt. Curt var fast besluten att inte avboka sina gymnastikdagar. För när behöver vi vår styrka, våra rutiner och våra andetag som mest? Kanske just när livet prövar oss till det yttersta.

Jag kommer alltid ha Curt i åtanke och försöka göra som honom.

Att tillåta sorg, men samtidigt låta mig själv fortsätta att leva. Att som Curt, ha en näsduk i fickan för att torka en tår men också gå vidare med sin träning och låta den bli en hjälp i motgångarna. När livets hårda kastvindar riskerar att blåsa omkull en gäller det att hålla balansen, vara samlad och stark nog att stå kvar. Att fortsätta leva, fortsätta vårda den kropp som jag lever i och att maxa livet.

När jag skriver detta darrar min läpp och jag sätter tummen och pekfingret på näsbenet, ni vet mellan ögonen för att inte gråta. Men känslorna är positivt laddade, inte tvärtom, märk väl. Människor som Curt gör mitt arbete insiktsfullt. Mitt jobb får gärna lov att handla om magrutor och stolta sommararmar ända tills hälsan står i ett avgörande fokus. Du får lov att vilja springa fort och långt eller vara tävlingsinriktad. Det är helt okej att vilja hålla i en blank medalj som bevis på ditt hårda arbete. Det är väl bra om du vill bli stadigare eller lättare i kroppen, ifall du inte trivs innanför dina konturer just nu. Så länge det du gör, går hand i hand med den goda hälsan. 

Varje gång jag får lust att hoppa över ett träningspass så tänker jag på Curt. Det vet han. Han vet och han gläds åt att få inspirera mig och kanske dig, till att aldrig prioritera bort livet. Hans gubbkamrater undrar ”hur tusan han orkar” medan Curt undrar ”hur fasen orkar ni?!”. ”Folk sitter så jädra mycket still, och äter så mycket socker” menar han. Det finns inga ursäkter. Curt håller igång i vått och torrt, sommar som vinter, i ljus och mörker. Två gånger i veckan tränar han. Däremellan vilar han och njuter av sevärda program. Precis som jag. Vi har mycket gemensamt.