Artros - Vad är det?

Artros förknippas ofta med en äldre person som fått en höft- eller knäprotes. Även om risken att utveckla artros ökar med åldern kan det debutera redan innan du fyllt 30. Det är relativt vanligt att man i 40-50årsåldern får ont i ett knä eller en höft utan att man gjort sig illa. Oftat rör det sig om ofarliga begynnande förändringar i leden vars symptom försvinner helt om man får ett träningsprogram anpassat efter detta.

Övervikt, tungt fysiskt arbete och tidigare ledskador är riskfaktorer för att utveckla artros men alla kan drabbas. Vanligast är att utveckla artros i knä, höft och rygg. Det är långt ifrån alla som behöver opereras, en del har inte så stora besvär och många blir bra av träning. 

Varje led är klädd med ledbrosk. Det är mjukt och slätt för att agera stötdämpare och minska friktionen. Artros innebär att ledbroskets funktion försämras. Det sker om kroppen inte längre kan hantera den belastning den utsätts för eller om jämvikten mellan ledbroskets uppbyggande och nedbrytande processer rubbats. 

Förloppet i artros är långt, det utvecklas under decennier och symptomen kan komma och gå. En period med smärtor under någon månad kan följas av år där man inte känner någonting alls. Det här är framförallt vanligt om besvären debuterar i yngre åldrar. Symptomen börjar som regel smygande med smärta från leden vid belastning och rörelse. Senare i förloppet är svullnad, värk, stelhet och svårighet att komma igång efter stillasittande vanligt. 

I det tidiga skedet av artros kommer symptomen enbart från kemiska förändringar i ledbrosket, man kan ännu inte se några förändringar på röntgen. Om artrosen fortsätter utvecklas kan hela leden bli inblandad. Ledbrosket tappar sin elasticitet och tunnas ut medan benet under ledbrosket förtätas och dess cirkulation försämras. Mjukdelarna kring leden stelnar till och man börjar tappa muskulatur. Förändringarna kan nu ses på röntgen.

Om du har ont i knäet, höften eller ryggen utan att du gjort dig illa kan orsaken vara begynnande artros. Det är då klokt att få leden undersökt. Artros är en klinisk diagnos vilket innebär att diagnosen ställs efter undersökning av exempelvis läkare eller sjukgymnast. Röntgen kan vara ett stöd men behövs inte alltid.

Träning/Behandling

Träning är alltid förstahandsbehandling vid artros och resultaten är goda. Efter sex till åtta veckors riktad träning är 25% av de drabbade helt av med sin dagliga värk. Två av tre som haft så svåra besvär att de väntar på operation hoppar av väntelistan efter samma träningsperiod. Leden blir helt enkelt så mycket bättre att operationen inte längre behövs. Till träningen följer också rådgivning om hur du underlättar din vardag.

Det viktiga med träningen är att belastningen är väl avvägd. Både för lätt och för tung träning kan ha negativa effekter. Det bästa är att ta hjälp av en sjukgymnast/fysioterapeut för att lägga upp ett individuellt anpassat träningsprogram. Träningen som rekommenderas varierar beroende på vilken led som drabbats och dig som person, men innehåller normalt både styrketräning och cirkulationsträning. Mycket handlar om att bygga upp muskulaturen som avlastar leden, vilket är en av anledningarna till att träningen inte får vara för lätt.

Förebygga artros

När det kommer till förebyggande åtgärder är det två faktorer du kan påverka, din vikt och din träning. Övervikt ökar risken för att utveckla artros kraftigt. Det positiva är att redan små viktnedgångar för en överviktig person har visat sig dra ner risken markant - varje kilo är viktigt.

Att vara fysiskt aktiv och träna regelbundet minskar risken att få artros. Effekten av träningen kommer både från att  muskulaturen stärks och avlastar leden och från att är belastningen i sig stimulerar broskets uppbyggnad. 

Sammanfattningsvis

Artros kan drabba dig tidigare i livet än vad många tror. Oftast är det då på en ofarlig nivå men det är klokt att söka hjälp så att du tränar- och belastar på rätt sätt. En period med riktad träning gör oftast att besvären avtar snabbare. Samtidigt minskar du risken för att besvären ska tillta eller återkomma senare i livet.